Vi håller på och anlägger en flerårig ätbar trädgård och jag har skrivit om den tidigare och kommer att göra det igen. Det är kul att lära sig nytt och upptäcka nya möjligheter. Genom projektet Odlingsvärda fleråriga grönsaker för produktion som strax ska avslutas har vi lärt oss massor och börjat odla växter vi inte ens visste fanns. Ett exempel är Strävsolros som vi odlat tre olika sorter av. Sorter med namnen Aurora, Herman och Chinese.
De blev väldigt höga och hann inte börja blomma innan vi skördade dem. Visst hade vi kunnat låta dem stå kvar längre för att försöka få till blomningen men vi ville se hur skörden såg ut och vi ville framför allt smaka dem. Finns ju ingen vits med att odla massa grödor som vi inte vill äta – oavsett om de är ätbara. Man kan ju äta kvickrot också men det har vi inte testat än trots att vi har en rejäl ”odling” …
Knölarna från Aurora blev stora och fina – men få. Stor skörd av Herman, men små knölar och hög skörd av Chinese med större knölar. Alla sattes samtidigt och skördades samma dag. Så återstod då provsmakningen och som referens hade vi vanliga jordärtskockor. Vi var väldigt spända, nyfikna och såg fram emot det sensoriska testet som var en blindtest. Det tråkiga svaret vi har är att vi upplevde inte någon stor skillnad mellan Strävsolrossorterna och möjligen att jordärtskockan hade lite mer distinkt smak. MEN det vi alla upplevde var att vår flatulens efter intaget av strävsolrosorna var betydligt mindre än vi brukar uppleva även efter små intag av jordärtskockor.
OBS OBS Vi kan inte hävda att det var ett vetenskapligt försök.
