Vilken härlig svampsäsong! Jag är helt övertygad om att det är rekord för oss och att vi aldrig har varit så mycket i skogen och ”skördat” så mycket svamp under september och oktober. Att vi kom i gång berodde på Camillo, vår säsongsjobbare, som uttryckte att han gärna skulle vilja gå ut i skogen och leta svamp. Han hade fragmentariska minnen av att han plockat svamp med sin mamma när han var 4-6 år och såg fram emot att få göra detsamma som vuxen. Vi tog fasta på det och 1:a september var vi ett gäng som gick ut för att leta svamp. Vi kom hem med varsin korg och om inte full så i alla fall tung … Kantareller, taggsvamp och Karl-Johan. Vilken glädje – inte bara hos Camillo som inte vågat räkna med någon skörd alls utan hos oss alla och vi började direkt fundera på när vi skulle kunna ta nästa skogstur. Den veckan var vi nog ute i skogen fem av sju dagar!

Därefter har vi varit ut i skogen och ibland letat och andra gånger ”skördat” för att sen på kvällen sitta och rensa den tillsammans i ljusets sken (vår kökslampa är obefintlig) och samtidigt berättat historier för varandra eller bara varit. Camillo blev beroende och så fort han var ledig så stack han ut i skogen men de sista skogsturerna plockade han inte allt han hittade – själva skogspromenaden var viktigare än skörden och risken att få rensa ensam ville han inte ta när han visste att Mats och jag hade fullt upp med annat.

Skogen är underbar! Grejen är att om SLU inte flyttat sin Skogisutbildning till Umeå så hade jag börjat på den i stället för Kostvetarprogrammet och hur hade det sett ut på Hornudden då? Det är svårt att föreställa sig, men skogen hade definitivt sett annorlunda ut och det hade knappast funnits någon restaurang.

Vi har ätit svamp i stort sett varje dag. Svamprisotto, svampsås och pasta, omelett och svamp, svampsoppa, svampmackor och nu på senare tid även syltade trattkantareller. Just syltade trattkantareller gjorde vi på 80-talet och var stormförtjusta, men sedan dess har det bara blivit av någon gång och med varierat resultat för vi hittade inte det ursprungliga receptet (var säkert från Allt om Mat). MEN, i förra veckan när vi hade en hel korg med trattisar bestämde jag mig för att försöka få till det där ”bästa receptet” och det gick rätt bra😊. Så om du har gott om trattisar i frysen och vet att du inte kommer att äta upp allt de närmaste åren så är ett tips att sylta en del. Det är extra gott till kött i stället för gelé och inlagd gurka.

Så här gjorde jag.
Förvällde trattisarna – ca 5 liter färska – och kokade in vätskan

Blandade i en kastrull
1 liter vatten
0,25 liter ättika
0,9 kg ekologiskt råsocker
20 kryddnejlikor
Ca 1,5 msk gult senapsfrö
1 tsk salt
Rosmarinblad från 5 kvistar

Satte vätskan på spisen och såg till att sockret löste sig innan jag lade i trattkantarellerna:
Lät sjuda på låg värme i 1,5-2 timmar. Det ska bara vara lite simmig vätska kvar när det är klart och det ska vara ”syltad” upplevelse av svampen. Smaka gärna av efter en timme för att känna efter om smaken passar dig. Saltmängd har vi ju olika behov av.

Hoppas att de faller dig i smaken, här fick de en strykande åtgång😉

2 Comments

  • Måste jag testa. Aldrig syltat trattisar tidigare. Höstens skörd har jag torkat för att använda i gryror i vinter.

    • Ja gör det! Det är som sagt länge sedan vi gjorde det senast mycket på grund av att jag inte hittade det recept som vi hade då, men till slut bestämde jag mig för att göra ett recept själv. Utgick från ett på nätet, minskade sockermängden och la till kryddor. Vi serverade dem till kompisar i lördags när vi åt middag (stek …) och de fick ett fantastiskt mottagande – den stora skålen blev tom!

      Hoppas ni har det finfint – och hittar mycket svamp!
      //Karin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *