Det känns väldigt surrealistiskt. Kaos och kris i ”hela världen” och vi som är här på vår ”udde” jobbar på som vanligt trots att det inte är som ”vanligt”. För min del så brukar jag ha fullt upp med jobb på kontoret och bara vara i trädgården när vi planerar och instruerar, men så är det inte nu. Visst finns det skrivbordsarbete, men mycket av det kan vänta. Vänta kan däremot inte växterna när solen skiner eller de står trångt och Mats är på andra uppdrag. Det är kul och med bra musik i högtalarna blir det ännu roligare. Givetvis blandas musiken med omvärldskollen så att vi har aktuella ämnen att prata om under fikat. Detta fokus på coronaviruset gör att det upptar så stor del av medias information och våra diskussioner. Ett nyhetsinslag i radion utan coronarapport känns omöjligt.
Vi är inte så många på plats denna vecka och Tord kommer inte till varje fikarast (bara nästan …) så fikabordet är inte så trångt som det brukar vara under våren innan vi börjar sitta utomhus och i växthusen. Det är intressant vad som blir gjort under dessa ”coronatider” här på Hornudden. Väldigt intressant för vi hade satt upp mål för områden som skulle röjas och omorganiseras och det går bättre än vi hade vågat planera eftersom många inställda möten gett oss massor med tid till att jobba på enligt planerna.
Det är faktiskt tre år nu sen vi först pratade om att vi måste göra ett ”rabarberrace”. Med det menas att vi redan 2017 behövde ta tag i rabarberlandet och hitta en lösning eftersom det växt ihop totalt. Dock testade vi ett upplägg som genererade mer kvickrot än det tog död på. I år fick vi tid att hugga in på dem så i förra veckan gick vi loss och grävde upp mängder av små rabarber som tittade upp. Nu står de inomhus och växer på i värmen. Vi rensar dem när vi är ett gäng för det är ett jobb som kräver teamwork. Vad vi pratar om när vi står där bland rabarber och kvickrot? Gissa? Vi försöker blanda upp och få in lite planering och massa skratt och hittills har det funkat finfint.
Våren är här – det är ett som är säkert. För hur länge är däremot osäkert. Nu ökar också sådderna av grönsaker och blommor. Vi är lite sena med vissa sådder, men det brukar inte vara något problem. Vårtecken för oss är att tomatplantorna ska ut i bäddarna i helgen eller i början av nästa vecka och vi körde i väg årets första örtleverans till Blomsterlandet i Strängnäs i går. De firar ett år och var väldigt angelägna om att få leverans från oss.
Vad lär vi oss av denna kris? Att det finns andra sätt att göra det vi brukar göra. Att vi kan ha möten digitalt istället för att transportera oss och belasta miljön (även om internet också belastar miljön …). Det går även om det inte är samma sak. Strax ska jag ha en videokonferens med andra kvinnliga entreprenörer och prata framtiden. Oerhört passande just nu och det hade vi ingen aning om när vi bokade dagens datum (som skulle varit ett fysiskt möte). Vi ska prata om hur vi tänker oss vårt företagande om fem år. Just det: om fem år!! Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska säga men jag har 40 minuter på mig att tänka till.
