Hoppas att du hade en härlig jul, med vad det nu innebär för dig. Vi har ju olika perspektiv på den innebörden – onekligen! Dessutom så ändras ju både perspektivet, möjligheter och önskningar – det vet vi av egen erfarenhet. Från att det viktigaste var att samla alla barnen på julafton så har vi fått anpassa oss till att det inte är möjligt. Det tog ett tag för det satt så djupt att det var viktigt, men åren har gett träning och perspektiv. I år har vi dessutom yngsta dottern på andra sidan Atlanten, men hon var högst närvarande flera gånger under helgen tack vare den teknik som finns och gjorde det lättare för oss som saknar vår “julfixare“.
Vi har som tradition att göra kroppkakor på juldagen och “julfixaren” är också vår kroppkakeexpert eftersom hon var med min faster Ebba (1932-2005) och lärde sig göra den småländska varianten. Alla i familjen är oerhört förtjusta i kroppkakor, vilket kan delvis bero på att vi gör tre varianter (en med fläsk, en med svamp och en med prinskorv) men jag hade sett framför mig att i år kanske vi skulle laga något annat eftersom jag inte haft ansvaret någon gång tidigare. Men tji fick jag för den Ebba (10 år) som vi har oss på Hornudden idag och som var bortbjuden på juldagen svarade mig väldigt snabbt att “då kan vi göra dem på Annandagen” när jag försiktigt försökte få till en liten traditionsförändring. Så blev det eftersom Ebba har en farmor som gillar lösningsfokuserat perspektiv – särskilt hos barnbarnen;). Hur blev de då när en rookie hade ansvaret? Konsistensen blev inte perfekt trots extra mjöl och ägg (så vi skyllde på potatissorten), men smaken blev riktigt bra och de uppstekta som vi åt dagen därpå vill jag nog påstå var i det närmaste perfekta. Nästa år är jag inte rookie – utveckling alltså …
I år har vi hela barnbarnsgänget hos oss i mellandagarna, det är lyx på hög nivå och vi testar olika upplägg av dagarna. Tack vare att isen la sig tidigt och var stark under julhelgen så kunde vi med gemensamma krafter skotta fram en skridskobana för både match och skridskoträning. Det är många år sedan det var möjligt och det blev allt lite nostalgiskt att se barn och barnbarn spela tillsammans. Jag minns med stor glädje både när min pappa Bertil och farbror Bernt var med och spelade med oss under 60- och 70-talet men också när vi samlade våra kompisar med barn på isen och hade matcher på 90-talet. Traditionen lever vidare när tillfälle bjuds.
Ytterligare en tradition har vi skapat förutsättningar för i år. Alla barnbarn fick pimpelspön i julklapp! Jag kan erkänna att vi inte pimplat på mååånga år. Tror faktiskt inte att det hänt de senaste 30 åren. Förr var det farbror Bernts avkoppling under lågsäsongen, men vi har inte lika lång lågsäsong som han hade eftersom verksamheten förändrats och vi har haft “isbrist” en hel del år. Fisket under juldagen gav inget och det känns som om vi mer avskräckte än inspirerade barnbarnen, men planen är att göra fler försök och passa på när det är runt nollan nästa gång.
