Numera har vi väldigt få volontärer, du som följt oss sedan 2008 minns säkert de oregelbundet återkommande bilderna på stora grupper av ungdomar där Mats, jag, Tord och några barnbarn emellanåt trängdes. Redan innan Covid 19 hade vi dragit ner rejält på hur många vi tog emot, men i och med pandemin så gav det sig – det gick inte att ta emot ungdomar från hela världen på ett säkert sätt.
Det vi hållit fast vid är att vi tar emot praktikanter och det gör vi året runt. Vi ser det som en berikande samhällsinsats – ett win-win. Vi delar med oss av vår kunskap och erfarenhet och vi får låna några hjärnor och händer under en begränsad tid. Det ger energi att se hur både hjärnor och användandet av händerna oftast utvecklas/förfinas under dessa veckor. Det jobbiga är när de lämnar oss och vår relation som trots allt är platsberoende. Whats App, Instagram, FB mm i all ära men det är inte detsamma som att att plocka tomater, rensa ogräs och äta kvällsmat tillsammans!!
Under åtta veckor har vi haft förmånen att ha Rozanne från L´Institut Agro Rennes Angers varifrån vi tagit emot praktikanter under många år. Rozanne har varit en klippa under sina veckor här och tagit vara på varje tillfälle att lära sig nytt delvis genom att hon ställt massa frågor (vi har devisen: hellre 12 frågor än att det blir galet). Hon har tagit vara på de råvaror vi har, gjort utflykter i närområdet och bakat Tarte Tatin med Camillo tre gånger och sista gången blev de riktigt bra vilket innebar att vi blev proppmätta. Det är inte alltid vi klickar på detta viset med våra franska praktikanter. Det handlar ju inte bara om att de skall vilja lära sig och kunna bidra till verksamheten utan personkemin är viktig – att vi förstår och litar på varandra fastän vi inte förstår precis allt som sägs.
Vilken är Roz på bilden. Gissa … Titta en gång till innan du läser mitt svar …
Det är hon i blått som sitter i mitten i nedre raden. En tjej som bryr sig om oss alla men även noterar när andra inte gör det. En ung kvinna som vill bidra till en hållbar framtid – på så många sätt hon kan och hinner. Tacksamheten hos oss är stor och vi hoppas på att ses igen om några år – var får vi se. Bretagne står på vår lista och vi är inbjudna både med och utan barnbarn.
