Midsommarafton på fredag och vi har som vanligt stängt och håller öppet på midsommardagen och söndagen – också det enligt traditionen. Men innan dess hinner det hända mycket och just nu är det biodling som är högaktuellt. Janne som tillsammans med Barbro har haft några bikupor stående här på Hornudden under rätt många år nu vill slippa ansvaret och vi vill förstås ha bin här även framöver. “Hur löser vi det?” frågade vi oss eftersom vi redan nu har svårt att hinna allt vi vill och måste. “Jag vill lära mig om bin” säger då Camillo (men på engelska) och så påminner han mig om att vi för något år sedan pratat om att han skulle gå kurs för Janne och Barbro. Så blev det. Camillo har varit med Janne några gånger vid kuporna och idag skulle det slungas så Mats kallades in som support.
Du kan tänka dig att vi är glada åt att vi behållit honungsslungan som vi köpte av Johan för snart 30 år sedan. Mats diskade av den, testade motorn och allt funkade. Han fick leta fram bidräkten som han hade då i början av 90-talet och trots att resåren inte var bäst precis så funkade utan att han fick några stick av bina. “Vilka snälla bin” var hans kommentar när vi sågs efter skattningen. Vilken lycka att skatta och slunga honung igen på Hornudden. Det är (vad vi vet) tredje omgången för på 1960-talet så hade min farfar bin och det stod länge gamla ramar i boden efter honom.
Det är viktigt för oss att ha bin på många sätt och inte minst med tanke på alla fruktträd och buskar som vi planterat genom åren och fortsätter att göra. Krusbärsbuskarna har ju fått ett annat värde nu sedan Tynnelörutan skapades.