Äntligen kunde vi ta en stund och röja några bänkfönster i köksträdgården. Så här års när vinden är kall måste vi passa på innan skuggan lägger sig över bänkraderna. Nu för tiden har vi inte så många bänkfönster men vi håller liv i traditionen på ett väldigt opretentiöst sätt. Anpassar ambitionerna efter hur många vi är som jobbar men också att vi gör det enkelt för oss. Har vi ett gäng plantor över från kryddhuset så sätter vi ut dem i bänkgården. Eller som idag, vi satte ett gäng vitlöksklyftor som kommer att vara skördeklara mycket senare än vi är vana vid. Vår lilla bänkgård är alltså vår köksträdgård så det är dit vi springer ner för att kapa lite persilja, rosmarin, gräslök, kantlök etc strax innan det är dags att öppna serveringen. Enkelt och kockarna får komma ut en stund från köket.
Det finns inte så många bänkgårdar numera, det var annat förr. När farmor Anna och farfar Georg bestämde sig för att utöka lantbruket med kor och fiskandet så blev det just fokus på bänkgård och det var inte unikt för på 1940-talet fanns det 240 ha bänkgårdar i Sverige, lika stor yta som det det fanns växthus. Men det var inte alltid så lustfyllt arbete att sköta och maximera skörden i bänkgården. Faster Ebba brukade berätta om hur de knippade rädisor med snön liggande kring bänkarna och det hon mindes mest var hur kalla händerna blev även om det var varmt under glaset.
Ebba berättade också om hur härligt det blev när de byggde det första växthuset på 60-talet och det var varmt att jobba där även under februari och våren. Det var också så som många andra små trädgårdar i Sverige gjorde för under 1960-talet hade växthusarealen ökat till 400 ha och bänkgårdarna minskat till ca 100 ha. Bänkgårdsarealen för yrkesmässig odling låg på 16 har i början av 1980 talet och 1984 nämns den inte ens hos SCB.
I år har vi ambitionen att utöka vår lilla bänkgård så att vi har fler grödor nära köket. Bänkfönster har vi ett gäng sedan farfar Georg (han dog 1970) hade sin bänkgård bredvid lagården och de flesta står och väntar. under tak Det virket som de är gjorda av – det är hållbara de, men inte på det sätt som vi ofta använder begreppet hållbart.
Siffrorna kommer från Lennart Ottossons artikel ”En svensk trädgårdsnäring växer fram” i K. Skogs- o. Lantbr.akad. Tidskr. Suppl.: 20: 31-55, 1988