I lördags landade ett äppelträd i baksätet!
Ibland händer det saker som gör att man liksom måste stanna upp mitt i allt det vanliga. I lördags var en sådan dag. Vi har fått Centerpartiet i Sörmlands landsbygdspris – och ja, det känns faktiskt stort. Vi åkte till Åsa folkhögskola där Centerpartiet i Sörmland hade sin distriktsstämma, och när det var dags för avslutningsfikat (Tynnelsörutan förstås …) stod vi plötsligt där och tog emot blommor, ett pris och – inte minst – ett äppelträd av sorten Signe Tillisch.
När man driver gård, restaurang, andelsträdgård, gårdsbutik och allt det där andra som smugit sig in längs vägen, så är det lätt att vardagen bara rullar. Man planerar nästa odlingssäsong, håller koll på sådder, schema och vildsvin (mer om dem strax), försöker få ihop personal, ekonomi och logistik – och så glömmer man ibland att lyfta blicken och se helheten. Därför betydde motiveringen extra mycket. Den löd bland annat så här:
”Hornudden är ett föredöme för hur landsbygden kan förena hållbart företagande med socialt ansvar. Genom ekologisk odling, restaurang, gårdsbutik och andelsjordbruk skapas lokal matproduktion, arbetstillfällen och en stark mötesplats mellan stad och land. Verksamheten bygger broar mellan producent och konsument och visar i praktiken hur gröna näringar kan vara både livskraftiga och kunskapsbärande.”
Det är ju precis det här vi försöker göra – varje dag, året runt. Att skapa en plats där mat, människor och miljö hänger ihop. Där landsbygden inte blir någon kuliss, utan en levande och självklar del av helheten. En del i motiveringen gjorde mig särskilt varm:
”I nära samarbete med kommunen har Hornudden under många år också gett ungdomar som haft svårt att hitta sin plats i skolan en ny chans. På gården kan de arbeta, växa och ta del av praktisk utbildning i trygg miljö – ett konkret bidrag till både inkludering och framtidstro.”
Det här är något som betyder väldigt mycket för oss. Ungdomarna som kommer hit med ganska låg tro på sig själva och ibland ganska låg tro på vuxenvärlden också – och som efter ett tag hittar både rytm, uppgifter och stolthet. Att någon utifrån ser det och tycker att det är värt att lyfta, det känns och ger oss viktig bekräftelse. Samtidigt: det går inte att låtsas som att vi gjort det här själva. Det har vi inte.
Det här priset tillhör:
- alla anställda som drar, lyfter, lagar, planerar, plockar och håller ihop verksamheten
- alla andelsmedlemmar som troget följer säsongen med oss, oavsett om tomaterna är tidiga eller sena
- alla kunder som väljer att åka ut på landet för att äta, handla eller bara ta en kopp kaffe vid vattnet
- volontärer, praktikanter och wwoofare som genom åren lagt sin tid, sin kraft och sin nyfikenhet här
- grannar och samarbetspartners som står ut med vår ibland ganska intensiva verksamhet
Äppelträdet då? Jo, Signe Tillisch fick följa med hem, varsamt inlyft och lite pusslat in i bilen. Och tajmingen kunde faktiskt inte varit bättre. Förra våren gick vildsvinen hårt åt vår fleråriga trädgård. Det var inte någon liten ”nosat runt lite i kanten”-omgång utan mer ”totalrenovering utan att fråga om lov”. Det gjorde ont i hjärtat där och då. Nu, den här veckan, har vi precis satt igång den riktiga, planerade renoveringen. Nya planer, nya strukturer, nya växter. Och så, mitt i det, får vi ett stort äppelträd som vill flytta in. Det känns som att cirklar sluts ibland. Först förstörelse, sedan omtag – och så något nytt, som både knyter an till historien och pekar framåt.
Att få Centerpartiet i Sörmlands landsbygdspris handlar för oss om mer än ett diplom och en fin formulering. Det är inte bara en bekräftelse på att envishet och långsiktighet spelar roll utan också ett kvitto på att hållbarhet inte bara är ett ord i en policy, utan något man bygger steg för steg och ett erkännande av att landsbygden kan och ska vara en stark kraft för utveckling, inte en parentes . Och, om jag ska vara helt ärlig: det är också en energikick. För vi är trötta ibland. Det är slitigt. Det är riskfyllt. Det är upp kl. 06 och isäng kl. sent och ibland undrar man stilla: ”Varför gör vi det här egentligen?” Idag blev svaret lite tydligare igen. Livet är gott. Och nu ska vi gå ut och ser var Signe Tillisch ska få sin plats. 🌳💚
