I vår skog har vi “Farmors källa” och det är inte min källa, trots att jag är både farmor och delägare till skogen. Det är min farfars mammas källa. Hon bodde och byggde det hus som Johan, Maria, Ebba och Gustav bor i. Ett hus där Ebba och Gustav är tredje generationen som bor sina första år i. “Bergshyddan, det är mitt hus” säger Ebba.

Under söndagen tog Ebba, Mats och jag en skogspromenad tillsammans. Ebba tog täten och ledde oss till Farmors källa. “Det är vatten i den nu” utropar hon när vi kommer fram eftersom den var torrlagd när vi passerade sist för någon månad sedan. Vi pratar om källan och att det är min pappas farmor som hade källan för länge sedan. Vi traskar vidare och kommer fram till kärret. Ebba undrar vad det är och vi berättar att det är ett kärr. “Vad heter det då” frågar hon och eftersom vi bara sagt “kärret” vad jag vet så tycker Ebba att vi ska namnge det och hon bestämmer promt att från och med nu heter det “Skogskärret”. Vi fortsätter till “gränsen” och Ebba blir så glad när Mats hjälper henne upp på “Z-trädet”. Denna gång hittade hon vägen dit själv – förbi alla spår av vildsvinsbökande och igenväxta stigar. Strax efter får hon syn på ett litet mindre träsk och genast får det heta “Lilla skogskärret”. Vi gör hål i isen och känner på vattnet.


Vatten – det är grejer det, det spelar ingen roll om vår ålder är 6+ eller 60+. Vår vandring fortsätter och Ebba namnger de flesta platser, stenar och berg. Några har redan namn och det är lite svårt för henne att förstå att Loket, det lekte min pappa och hans bror på för ca 80 år sedan. Bergknallen finns kvar och förändrats lite bara medans hon som lever och går i skogen inte har mött någon av de lekande bröderna Bertil och Bernt.
Att gå i skogen, njuta av tystnaden och vara närvarande kallas numera att Skogsbada” och kommer från Japan. Kan erkänna att jag inte vant mig vid begreppet, men företeelsen är jag helt med på för att vistas i skogen ger kraft och ro – oavsett vad syftet för vistelsen är. Mer skog åt folket!

Denna helg passar vi på att vara med barnbarn och kompisar samtidigt som vi försöker få lite “hopp & lek” dvs att Mats och jag gör sådant som vi bara vill göra – utan att prioritera vad som är bäst för verksamheten. Precis som förra året, så här års, tog vi en tur till våra odlarkompisar Danne och Bitte i Roslagen för att fylla på energi inför säsongen och planera vår höstresa tillsammans. Vi tittade som vanligt på deras tomatplantor (jämför förstås;), pratar odling, politik, ekologiskt och hur vi bäst kommunicerar nyttan dessutom kom givetvis KRAV:s kampanj med att tatuera både VD och ordförande med KRAV-märket upp. Vi, trogna KRAV-producenter, är grymt besvikna över detta marknadsföringsgjippo som vi upplever inte bidrar till att bygga varumärket utan istället sänka trovärdigheten. Nu när eko tappar marknadsandelar till “lokalproducerat” och vegetariskt så är vi övertygade om att det funnits bättre sätt att bidra till trovärdigheten och nyttan med “vårt” gemensamma varumärke.

En tur till havet hann vi också med innan hemfärden och på vägen dit fick vi intressant lokalhistoria – har du hört talas om “Postrodden” mellan Grisslehamn och Ekerö? Det hade inte vi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *