Skolmisslyckanden och avbrutna studier är inte bara ett personligt misslyckande eller ett skolproblem. I längden leder det också till förluster på samhällsnivå i form av förlorad arbetskraft, minskade skatteintäkter och ökade kostnader för sjukvård och försörjningsstöd. Skolmisslyckanden som pågått under en lång tid har inte bara orsakat motstånd till skolans professionella utan även till skolans lokaler. Andra personer utan direkt koppling till skola, har därför blivit viktiga i mötet med eleverna.. 

Ett år av utanförskap kostar samhället en halv miljon per person som drabbas.
– En individ som inte är arbetsför kostar mellan tolv och femton miljoner under sin livstid enligt Nationalekonomen Ingvar Nilsson

De är en spretig grupp som kräver skräddarsydda lösningar för att komma in i samhället. Gruppen ungdomar som varken arbetar eller studerar, kallad uvas, har varit ungefär lika stor, någonstans mellan 140 000 och 170 000 sedan man började mäta den för 15 år sedan. I GP (Göteborgsposten) 26:e sep 2022 uttalar sig Lena Nyberg, generaldirektör för Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor och säger bland annat

Den här gruppen har varit ungefär så här stor under lång tid och därför finns det ett stort intresse för att försöka möta gruppens behov. Det är dels mycket individuellt lidande – socialt, psykiskt och ekonomiskt – men också en stor samhällskostnad

Även Frida Jonsson (forskare vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet) instämmer i ovanstående: En stor och spretig grupp som kräver skräddarsydda lösningar som både kan ändras och ta tid är kostsam. Men både MUCF och Frida Jonsson anser att den måste få kosta.

Det är ännu mer kostsamt om vi har den här gruppen sittandes hemma och inte arbetar. Det blir en enorm samhällskostnad säger Lena Nyberg på MUCF och får medhåll av Frida Jonsson som fortsätter Det är ett problem i den tajta budgeten kommunerna jobbar under. Jag vet inte om man har så mycket val, det är också väldigt kostsamt att inte få dem i meningsfull sysselsättning. Problemet är då det kortsiktiga ekonomiska tänkandet från många aktörer, man ser inte de långsiktiga kostnaderna och konsekvenserna.

I Strängnäs finns det ca 498 personer (2018) i åldern 16-29 i gruppen unga som varken arbetar eller studerar (sk UVAS) och 259 personer i åldern 25-29 Bara EN av Strängnäs grundskolor har för närvarande 48 stycken elever som saknar fullständiga grundskolebetyg.  

I rapporten “Ett långvarigt utanförskap” från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF 2020) framkommer att drygt hälften av de unga som varken arbetar eller studerar (UVAS) och som var 16-19 år 2004, fortfarande tillhörde gruppen UVAS vid 29 års ålder. De bakgrundsfaktorer som har störst påverkan på att vara långtids-UVAS är att ha en funktionsnedsättning eller sjukdom som medför nedsatt arbetsförmåga och att ha psykisk ohälsa.  

Sammanfattningsvis så visar problematiken/resultaten på hur viktigt det är att förebygga skolavhopp genom tidiga insatser. Skolans egna insatser och de insatser som finns inom kommunen tycks inte vara tillräckliga. Behovet finns av ytterligare insatser i tidiga skeden för unga i den yngre åldersgruppen.