Vad hände sen då? När byggnaden stod där – mitt i leran med maskinerna som muddrade, körde i väg massorna för att torka upp och vi startade den nya örtproduktionen. Mycket har vi glömt men som tur är så finns det en hel del bilder som hjälper oss att minnas.

Johan, vår äldste son, inspirerade oss att inreda en restaurang istället för ett produktionskök som först var tanken, vilket även innebar att han kom hem och tog ansvar för den. Han var vår förste kock från start och några år framåt. Det var också han som satte konceptet och mycket av det som sattes är fortfarande “ledstjärnor” för oss när vi gör olika val. Till exempel hade vi ambitionen då att endast använda lokala och ekologiska råvaror så citrus som helhet var portförbjuden, vi använde bara vår egen skörd av grönsaker och fisken kom bara från Mälaren. Helst skulle ingen råvara ha färdats mer än 8 mil. Det var en utmaning på många sätt, men särskilt att inte ha tillgång till syran från citron även om äppelcider kunde ersätta en del. Då blev rosenkvitten vår räddning och vi var så stolta över det vi gjorde, men det var svårt att nå fram till gästerna med hur fantastiskt det är/var.
 
Att vi odlar den beror på att vi hängde på ett projekt som Kimmo Rumpunen ansvarade för i börja av 2000-taletoch därigenom fick vi tillgång till tre olika sorter som verkligen skiljer sig åt såväl till storlek som färg och arom. Ett spännande projekt och när vi knappt visste något om rosenkvitten planterade vi en rad med buskar. Vi planterade dem enligt anvisningarna på mypex och det har vi inte ångrat.

Nu har rosenkvitten fått uppmärksamhet och Johan berättade nyligen att under de senaste åren har han fått lyssna till flera som “förklarat för honom” om denna fantastiska frukt som har sån härlig syra och mycket pektin.

Med åren har vi fått anpassa oss efter vad våra gäster efterfrågat, vad våra kökspersonal känner sig trygg och bekväm med samt vad som är tidsbesparande så numera finns faktiskt en del citron i köket. Det mesta är dock till tomatmarmeladproduktionen. Visst skulle det funka även med rosenkvitten, men i början behövde vi all rosenkvitten till våra rosenkvittenmarängpajer i caféet och numer går det nog på vanan och enligt de recept vi redan har. Men ingen är hugget i sten – det finns fortfarande utvecklings potential;)

Åter till 2009: Vi hade timing och i samma vevas om vi byggde köket lades kommunens restaurangskola på Benninge ner och utrustningen skulle plockas bort och säljas så vi åtog oss det. Det var många timmars jobb, mycket bärande och transporterande, men vi var så glada för vi hade redan en relation till mycket av inredningen eftersom vi under flera år hyrt köket när vi kokat marmelader och annat för att sälja på torget. Men också för att kunna hålla kostnaderna nere och att kunna förlänga “livet” för utrustningen. En ambition för oss under inredningen av anläggningen var att använda begagnad utrustning så långt det var möjligt och rimligt.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *