Efter en kul och intensiv säsong var vi lediga en helg för första gången sen mitten av april så vi passade på och besökte Åland med våra kompisar från Senneby trädgård. Vi har pratat i många år om att vi skulle ta del av Ålands skördefest och i år blev det möjligt så redan i februari bokade vi boende. Att åka i väg med bästa vännerna, äta gott och länge, sova ikapp, diskutera “meningen med livet”, uppleva Åland tillsammans gav återhämtning – men det innebar även vissa risker. Just att åka iväg och se andra lösningar, nya idéer och lära oss nytt riskerar att bli embryon till nya projekt – som vi kanske inte behöver sett till den tid vi har att tillgå.
Ska erkänna att i vissa fall blir det också en bekräftelse på att det vi gör håller hög kvalitet. Vi kunde till exempel konstatera att den Sörmländska Aptitrundan står sig riktigt bra i konkurrensen med den Åländska Skördefesten. Visst fanns det delar som vi i Sörmland kan lära oss av Ålänningarna, men vi blev rejält besvikna över hur osynligt det “ekologiska Åland” var under dessa tre dagar. På Åland är drygt 28% av åkermarken ekologiskt certifierad och det är mer än vi har i Sverige – men det syntes inte under Skördefesten. Visst köpte vi ekologisk ost, mjöl, rågflingor och bröd men mycket mer hittade vi inte utan vi fyllde på med ullvantar, ullgarn, smörknivar, ljunghonung så att vi inte skulle åka hem med tom bil. Hantverk är skoj,men vi hade förväntat oss mer av “skörden”.
När vi kom till Hushållningssällskapets visning och provsmakning av äpplen och päron blev besvikelsen total. Våra förväntningar var vi själva skyldiga till och grundade sig på vårt senaste besök på Ålands landsbygdscentrum för ca 15 år sedan då vi tog del av odlingsförsök gällande ekologisk potatisodling. När vi i lördags kom för att få tips om intressanta äppelsorter så fick vi veta att Hushållningssällskapet forskning gäller konventionell odling. “Vi gör det våra kunder efterfrågar” fick vi till svar och fortsättningsvis “… det finns ingen efterfrågan på ekologiskt på Åland“. Vi förstod då att den efterfrågan det gällde var den från äppelodlarna – inte konsumenterna. Vi kunde ha läst på och sluppit besvikelsen, men å andra sidan fick vi en inblick i hur privatisering påverkar forskningen.
Ålands skördefest är tre dagar och vi var där från start. Det var nyttigt att vara “på den andra sidan” och känna på hur det är att vara ute tidigt innan det är öppet. Nu vet ju vi hur det känns när det kommer gäster innan öppningsdags så vi var väldigt försiktiga och propsade inte på något innan de öppnade. Eftersom vi helst inte ville trängas utan ha utrymme så hade vi gjort en plan som skapade förutsättningar för det och till exempel var vi första gästerna på Soltuna.
En kanonproffsig skördebuffé med mycket lokalt och en del ekologiskt presenterat snyggt och inspirerande. Dessutom med näst bästa restaurangutsikten (fanns de i vår grupp som hävdade att den slog vår) från Getabergen.
Fikade gjorde vi förstås en hel del – minst en gång per dag, men oftast två gånger och vi hittade några favoriter. Den bästa var Stickstugan. Det är en liten bit att åka – men verkligen värt resan. “Made with love” skulle rubriken kunna vara. Åk dit om du åker till Åland nästa år (nu har hon stängt) och se också till att pricka Brobacka gästhem och café som passar in under samma rubrik. Mycket ekologiskt, proffsigt både sett till servicen och det ätbara. Åland är nice – t.o.m i september men det var också helt OK att komma hem och få ta det dagliga morgondoppet som var rejält uppfriskande med sina knappt 15 grader.
