Visst är det coolt att få “Aha-upplevelser“? För mig är ju en “Aha-upplevelse” något som jag inte alls är förberedd på, inte hade en aning om och googlar du på det så jämställs det med “plötslig insikt”. Det kan jag ställa upp på.
Min senaste plötsliga insikt är att vi inte ska odla pepparrot – storskaligt.
Jag ska nöja mig med min lilla bädd med runt 10 st “plantor”. I min värld så var nämligen pepparrotsodlingens största utmaning det fleråriga rotogräset medans resten av odlandet var lite av “hur svårt kan det vara”, men så kom ett utskick från Jordbruksverket med en länk till ett dokument med odlingsanvisningar till hur man odlar pepparrot. Jag som tänkt att de plantor som vi satte för snart två år sedan skulle kunna vara starten till vår fullskaliga pepparrotsodling fick justera planen. Vilket rackarns missförstånd! Kort sammanfattning av hur odlingen sker – från häftet som Anna-Carin Almqvist sammanställt:
“I april-maj läggs strålarna (sidorötterna) i jorden, då görs en skåra där strålarna läggs ner för hand i ett horisontellt läge och kupas sedan och täcks med 5–7 cm jord.
Under senare delen av juni, oftast kring midsommar, är det dags för omläggning av pepparroten. Omläggningen görs för att gynna tjocklekstillväxten och för att sedan kunna skörda en så rak och slät rot som möjligt. Efter omläggningen är roten vindkänslig, om möjligt planera så att raderna går längs med vindriktningen. Rötterna lyfts upp i huvudändan, en och en, och rottrådarna skärs eller stryks av för hand.. När endast ett skott är kvar läggs roten ner igen och täcks. Arbetet görs helt och hållet för hand och är mycket tidskrävande.
Fram till skörd sker kupning och ogräsrensning ytterligare några gånger med jämna mellanrum. Sista kupningen görs i juli. Pepparrotens huvudsakliga tillväxt sker på hösten. Detta betyder att skörden behöver ske så sent på säsongen som möjligt. I november har pepparroten vuxit klart och upptagningen sker därför under sen höst eller tidig vår.”
Där rök alltså min idé om att bli stor pepparrotsodlare med målsättningen att sätta den ekologiska pepparroten på Mälardalens matkarta samt att lära de yngre generationerna att byta ut wasabi mot pepparrot. Dessutom har jag nu en oerhört stor beundran för de som odlar pepparrot och den som klagar på priset för pepparroten kan ju kika på häftet. Lite trist men samtidigt skönt att kunna välja bort något som beror på latmasken och inget annat.
Visserligen så vet jag ju att det växte pepparrot lite överallt förr på Hornudden och det var ingen som lade ner ovanstående arbete – och trots det så blev det lite att skörda. Vi får göra som vanligt – anpassa oss efter tillgången och det är inte särskilt svårt när det gäller just pepparrot.
För vår del håller vi oss till de andra fleråriga grönsakerna som vi har och det kommer fortsättningsvis att bli i liten skala såväl för pepparrot som för bredbladig kantlök och ostronört. Strandkålen däremot hoppas vi mer på. Rätt många har klarat vintern och vi har ytterligare några plantor som börjat gro så kommer förhoppningsvis vi att kunna fylla i hålen med dem. I går åt vi knopparna från strandkålen, de påminner om broccoli, med smör och salt så var det ett trevligt tillskott till måltiden.
