För drygt 25 år sedan läste jag Grundläggande miljökunskap på SLU, en distanskurs där det bl.a. ingick att göra ett litet projektarbete. Under mina studier så har jag genomgående passat på att skriva om ämnen som är kopplade till vår verksamhet. Dels för att det gett mig möjlighet att reflektera över vårt företagande, men också för att det gett mig möjlighet att lära mig mer om olika perspektiv. Kanske mest för att det är sådant som intresserar mig och jag tycker är skoj. Så var också fallet då, 1996 i miljökunskapskursen när rubriken var “Hur skall den ekologiska odlingen nå storkök i kommunen?”
Januari är vår städ- och röjmånad – varje år. Det tar liksom inte slut! När det gäller att röja på kontoret är det så förknippat med minnen från företagets (och vår egen) utveckling (1988 – ) att pärmar som vi kanske borde ha slängt för tio år sedan har fått stå kvar och invänta “rätt läge” eller att utrymmet ska ta slut. De senaste dagarna har det dock funnits motivation till att vara lite hårdare och slänga även sådant som “kan vara bra att ha om vi ...”, men uppsatser som beskriver verkligheten under resan klarar jag inte att kasta. Det är ju plats- och företagshistora! För att inte tala om alla tidningsurklipp som vi ska göra något av – när det ska bli av vete sjutton.
Den nämnda uppsatsen/projektarbetet bestod av fem intervjuer varav en var ansvarig för Måltid i Strängnäs. Övriga var Carola Magnusson, en marknadskonsulent, en förskoleansvarig och en ekonomiansvarig som fick svara på frågor om EU-regler, vilka hänsyn som tas i upphandlingen och om det (då) var realistiskt att ekologiska odlare kan leverera till skolor och dagis. Då 1996-97 var det vanligaste att skolmaten lagades i ett storkök och att all mat värmdes i mottagningskök. Om jag minns rätt så hade många kök bytts ut från tillagningskök till uppvärmning trots stort motstånd hos föräldrar. Det fanns heller inte samma tillgång på ekologiska råvaror. Av de intervjuade var det tre (två i Stockholm och en i Trollhättan) som köpte in ekologiskt av egen initiativ – de hade löst det på olika sätt utan att någon “uppifrån” gett direktiv och resurser. I Strängnäs fanns redan då ett politiskt beslut om att “I så stor utsträckning som möjligt produceras lokalt som, i första hand ska vara KRAV-märkta ..”. Men enligt ansvarig på Måltid saknades långsiktig planering, ekonomi och kompetens för att det skulle vara möjligt att genomföra i Strängnäs – då 1997.
Drygt 20 år senare (2018) började vi leverera grönsaker till Måltidsservice i Strängnäs och i år blir det vårt 5:e år. Ett samarbete som vi gärna berättar om och är stolta över. Samarbetet har utvecklats så att det även innehåller utbildning, studiebesök och pallkrageodling hos de olika köken. Köken får önska vad de vill odla, förkultiveringen sker på Hornudden efter att personalen i köken kommer och sår, men vi sköter om plantorna tills det är dags för utplantering. Vi finns och coachar vid oklarheter och frågor när det sen är dags att plantera. Den mest uppskattade aktiviteten av oss alla är kanske när kockarna får komma ut till oss på Hornudden för att plocka potatis, tomater, sallat, zucchini mm och sen packa sina egna grönsakslådor. Att se hur det växer hos oss, jobba tillsammans och att vara en del av skördandet gör att flera redan då börjar planera vad de vill odla nästa säsong.
Det tog tid, men nu är vi där och vi har ett långsiktigt perspektiv som är förutsättningen för att det ska finnas en möjlighet att vara ett hållbart samarbete. Tack Karin, Helena, Peter, Fredrik och alla kockar på Strängnäs Måltidsservice – ni gör ett fantastiskt arbete och vi är så glada åt vårt samarbete. Det som är tydligt är att precis som mycket annat så är förändringar personberoende och att det är värdegrund, engagemang och kunskap som är grunden.
