Bloggen

Perenna grönsaker – hur svårt kan det va´?

Den här tiden på året får verkligen sinnena starka upplevelser i växthuset. Vattna tomaterna och det doftar starkt från tomatplantorna får mig att må gott. Jag har ju ”levt med tomater” sedan 1978 – och då ska du veta att jag inte tyckte om att äta dem till att börja med. Att jobba med dem, så, plantera, sköta och plocka däremot har jag (nästan) alltid uppskattat.

Vi har ofta nya och olika projekt varje år och i år har vi ”snöat” in på perenna grönsaker (läs salladsväxter) och jag håller på och läser in mig, letar fröer och sår för fullt. Har den senaste tiden insett att odling av perenna sallatsväxter kräver tålamod – man får inte vara otålig. Det är inte min grej! Att så och sen vänta flera veckor innan de gror och ytterligare två år innan skörd – vem har sånt tålamod? Vi testade i alla fall och sådde för några veckor sedan. Första omgången missade vi att lägga i blöt och vi vet av erfarenhet att man inte alltid behöver följa såanvisningarna utan istället se det som ett test. Två olika – ett brätte blötlagd och ett brätte direktsådd.

Såanvisning från Gourmetgarage:
”Sparrisfröer kan läggas i blöt i ljummet vatten innan sådd. Så i bra såjord. Det tar lång tid för sparrisfröer att gro, flera veckor! Plantera plantorna en och en i kruka och låt de växa till sig innan de planteras ut senvår när det har blivit riktigt varmt. Nästföljande vår börjar plantorna forma sparris men skörda endast några av dem då. Vänta till nästföljande år innan skörd.”

Nu har de grott och vissa plantor (mer som strån) är riktigt långa och än så länge ser vi ingen skillnad mellan blötlagd och direktsådd. Spänningen är olidlig gällande de övriga perenna sallatsväxter: Strandkål och Den gode Henrik är två som inte visat något livstecken än. Syran och nässlorna ser finfina ut däremot. Riktigt spännande att testa nya grödor och det egna tålamodet …

 

Guidning och matvandring i Stockholm

I dag passade jag på att följa med på STUAs studebesöks tema. Det var ett klokt val! Jag visste redan innan att guidedelen skulle bli bra eftersom det var Elisabeth Daude som höll i den. Vi har mötts förr och hon är helt suverän – proffs på alla sätt. Behöver du en guide i Stockholm – vad det än gäller – så välj henne om du kan.
 
Vi fick lära oss massor om Centralstationen och stadshuset. Från antalet tegelstenar till att Gyllene salen är klädd med äkta guld och hur man skrider ner för ”Nobeltrappen”.

Utöver guidningen fick vi möta Fredrik och Helena från Food tours Stockholm. Vi fick lyssna till när Fredrik berättade om sitt företagande och vi ställde massor av frågor (och fick massor av svar). Därefter gick vi en Food Tour med Helena och vi började med att gå till Eat with Jonna. En cool tjej från Blekinge som ”is living her dream” precis som vi andra som besökte henne;)

Efter Jonna så fick vi massor av andra härliga smakupplevelser och däremellan berättade Helena om Södermalm. Du vet – sån där kunskap som man kan briljera med när man besöker storstan med vänner och bekanta. Om Sverige inte hade släppt ut Herman Göring från Hospitalet kanske andra världskriget sett annorlunda ut, gamla byggnader ser inte alltid ut som man tror, och mycket annat.

Som avslutning fick vi smaka massor av olika glassorter hos Stickinicki. Flera av dem var typiskt ”svenska” = kardemumma, messmör och polkagris. Min favorit var däremot choklad – precis som för de flesta andra!

Om vi ska genomföra matvandringar på Hornudden nu? Nej, det är inte planen men det var inspirerande och vi kan definitivt utveckla vår guideteknik när vi har studiebesök. Däremot så funderar vi på att få till en ”FIKA-tur” i Strängnäs kommun, kanske en bussresa från Mariefred, till Stallarholmen, Strängnäs och Hornudden. Känner du någon som vill fixa det – skicka honom eller henne till mig så ska vi se vad vi får till. Kan Alingsås så borde ju vi kunna …

Korv & Brödfestival 2018, Stallarholmen

Det är härligt att imponeras – det ger en så god känsla i kropp och själ. Ett välmående som dessutom inspirerar!

Arrangerandet av Korv och Brödfestivalen i Stallarholmen är ett event som imponerar och gör mig glad. Det värmer mig att de som arrangerar jobbar på och för sjätte gången erbjöd oss som ”marknadsknallar” och dig som besökare ett härligt evenemang i mars. Ett schysst evenemang! Jag blir glad över att trots att det faktiskt (även i år) var en Korvfestival i stor format rätt nära så behåller de datumet och när jag frågar om risken med det så får jag till svar ”Det är olika målgrupper”. Och det är till största delen en sanning. Vi deltog på den första Korvfestivalen i Stockholm för några år sedan så det var helt klart så (men jag behövde få det påpekat;)- till största delen vänder man sig till olika grupper. Även om jag hörde om en som åkte ”fel” i år och kom till Nacka för det var ju inte rimligt att det pågick två korvfestivaler samma dag inom samma region – och det kan man tycka;). Många hittade till Gula Industrihuset och festivalen och flertalet kommer varje år och vet vad de vill ha att äta och köpa med sig hem. I år hade vi laddat rejält med surkål, men det hjälpte inte för den tog slut alldeles för tidigt så nu har vi noterat att vi ska göra MYCKET mer till festivalen 2019. En härlig trend!

Det är Sörmlands Matkluster, Printz Bageri & Köttbutiken Millert & Dahlén som ligger bakom denna mathantverksfest i mars och det är Rocco Gustafsson som är projektledare. Jag kan passa på att berätta att Rocco även kommer att hålla i Bondens egen Marknad (start 19 maj i Mariefred) under 2018 och det är vi SÅ glada över och ser fram emot att återigen få imponeras!

 

 

PARABERE-EFFEKTEN

Jag lever större delen av mitt liv här hemma ”under korkeken”. Går till jobbet och lever med livsprojektet Hornudden även när jag inte är på plats. Inte alltid, för jag kan koppla bort och bara vara, men oftast. Dock händer det ju att jag (läs vi) lämnar Hornudden av olika skäl och nästan alltid kommer vi hem med ”Aha”, ”kanske kan vi testa” eller ”vilken timing att vi inte ...”. Intrycken från omvärlden påverkar oss mer när vi upplever dem ”live” istället för att läsa eller höra om det.

Numera händer det inte ofta att jag åker på utflykt utan Mats som för en vecka sedan när jag tog tåget till Parabere Forum i Malmö. Jag ska erkänna att jag inte alls förstod vilka konsekvenser det skulle få. Min hjärna har fått spatt! Jag bearbetar fortfarande dagarna i Malmö och det är olika intryck och händelser som poppar upp för att få uppmärksamhet och omsättas i handling.

Ett intryck är från den workshop som jag deltog i. Ämnet var ”Media” och Lara Gilmore skulle hålla i den, vilket hon också gjorde. Rätt tidigt under workshoppen så drog hon in sin man och vad som hänt honom och vad han gjort. Hon återkom till denna Massimo gång på gång och likadant när hon sen stod på scenen och pratade om Tortelliniprojektet. Redan under workshoppen så insåg jag min bristande koll, att Massimo borde jag veta vem det var för ingen bland deltagarna frågade :”Vem är Massimo?”.  Kanske var vi fler som insåg vår okunskap och inte ville blotta den offentligt!

För dig som är lika okunnig som jag (säg inte att jag är ensam …) så kan jag berätta att Massimo Bottura är en väldigt känd kock som tillsammans med Lara driver den restaurang som utsågs till världens näst bästa 2017. Jag har (fortfarande) helt klart dålig koll på världens bästa restaurangen och jag är nog knappast ensam. I min värld så håller det på att hända något i restaurangvärlden och det är att det mer och mer blir en förskjutning från Fine Dining till Fun Dining  och en orsak är troligen att det gäller att nå en bredare målgrupp. Jag har inte koll på var i skalan mellan Fine och Fun som Osteria Francescana vill vara placerad och jag kommer aldrig ha möjlighet att uppleva det heller men vi såg filmen om Massimo  och Lara i gårkväll och det var väldigt inspirerande att få ta del av hur livet för en superproffsig, passionerad, eldsjäl som brinner för den lokala maten kan te sig.

Här hade jag också tänkt skriva om att Fine Diningrestauranger som regel inte har fått in miljö och hållbarhet i sin värdegrund och affärside´men så googlade jag på Massimo (ville veta mer förstås …) och då dyker hans nya bok  Bread is Gold  upp (ja, jag köpte den!). Där har han fokus på ”Waste” och skriver bl.a ”To feed the planet, first you have to fight the waste”. Ibland gillar jag att ha fel!

 

FRED MED JORDEN

Tjoho!
Tillåter mig att vara ego och gläds åt den bästa Internationella Kvinnodagen i mitt liv. Förutom att vi idag hade förmånen att få lyssna och föra dialog med Maria Warne kring jämställdhet inom flera områden, bästa kompisen fyllde år, Mats kom hem efter tre dagar stämma med Ekologiska Lantbrukarna  i Sunne (och han fick förlängt förtroende och sitter kvar i styrelsen) så kom även ett stort brunt kuvert med ett brev där det stod att jag för sjätte gången fått stipendium från Flory Gates Stipendiefond FRED MED JORDEN!! Glad är bara förnamnet!

Det är Underbart! Jag hade sökt pengar så att vi ska kunna stängsla kring den planerade fruktträdgården och jag fick ett rejält bidrag så nu kan vi börja planera för stängsling Denna gång ska vi göra rätt och inte chansa (vi testade utan stängsel för ca 20 år sedan och det gick inte så bra …). Nu har vi flera hundra äppelträd som står i odlingstunneln och väntar och vi har lärt oss en hel del på dessa 20 år så det är verkligen kul att vi fått hjälp med finansieringen.

Läs om Flory Gate och hennes fond. Jag träffade henne aldrig trots att jag fick första stipendiet 1995 eftersom jag inte hade möjlighet att delta på utdelningen. Då var nämligen stipendiaterna inbjudna för att ta emot sitt stipendium och för att träffa Flory  och som jag minns det så brukade de även ta en bild som kom i tidningen ”Ekolantbruk” (eller om den hette ngt annat då).  Dock deltog jag 2001 på ett Seminarium på S.t Sigfrids folkhögskola, utanför Växjö. Då träffade jag flera som känt Flory och det fanns en känsla vid träffen som om hon var närvarande. Minnesrika dagar med flera givande möten som satte spår. Det är inte så ofta som jag är med om sammanhang där i stort sett alla är kvinnor som odlar ekologiskt så det var speciellt på flera sätt.