Bloggen

Intervju med Mats Sjöstedt 60 år

Söndag den 4:e february 2018 och du fyller 60 år i dag.
Hur känns det, Mats Sjöstedt?
Jaha, häftigt och stort, 60 är ju mycket.
– Tycker du att det är mycket nu?
– Ja om jag tänker efter.
– Men var det inte mer när du var 40 år?
-Då var det väldigt mycket för att inte säga vad det var när man var 20 …
– Hur såg du på de som var 60 när du var 40 år?
– De var gamla – de var ju pensionsmässiga …

– Hur känns det nu då? Är du gammal?
-Nähe!!
– Vad går du efter då?
– Känslan, hur jag ser på mig själv.
– Hur då?
– Om det tar emot.

– Vadå tar emot?
– Om man tänker ”det ska jag göra” och det finns något som håller tillbaka, typ att jag orkar inte då kommer jag att känna mig gammal. Dock kan ju förnuftet, erfarenheten göra att jag väljer bort en del numera

– Finns det något på din bucketlist som du tar bort nu när du är 60 år?
– Ja, jag hade tänkt att åka riktiga Vasaloppet när jag var 60 (Mats har åkt Öppet spår fem gånger) och det lägger jag ner nu.
– Har du ersatt deltagande i riktiga Vasaloppet med något annat på listan?
– Nej, man måste ju inte ersätta, det går att tagga ner.

– Vad tror du har format dig till den person som du är nu?
– Mammas fostran, uppväxten med andra ord  – barns lek – för jag lekte mycket som barn både på fotbollsplanen och i skogen och till stor del även idrotten och lumpen.

När du och Karin med barnen Johan, Martin, Viveca och Evelina flyttade tillbaka till Hornudden 1988 fyllde du 30 år och Bernt, Karins farbror fyllde 60 år samma år. Hur firade du dina 30 år och hur firade Bernt sina 60 – minns du det?
Nej, jag kommer inte ihåg mitt kalas men Bernts och det var bara massa gamlingar som kom och gratulerade.

Hur firar du dina 60 år?
– Med öppet hus och lunch med tårta här hemma på Hornudden. Planen var att åka till fjälls med familjen och åka skidor men snökaoset i trafiken gjorde att vi stannade hemma. Sen kommer vi nog att fira flera gånger under 2018 med kompisgäng i olika konstellationer. Att träffa släkt och vänner, äta och dricka gott tillsammans är en viktig del av mitt liv och det vill jag att det ska vara fortsättningsvis också.

 

 

Alla Hjärtansdag Brunch den 11:e februari

Söndag den 11:e februari har vi öppet för Alla Hjärtansdag Brunch i Ekokrogen. Öppet kl. 12-15.

Pris: 395 kr för vuxen, 150 kr 3-8 år och 200 kr för 9-12 år
Varmt välkommen!

-Enklast bokar du bord här men du kan även maila din bokning på kontakt@hornudden.net

Hemkunskapsreflektioner

Så har vi haft årets första hemkunskapsläger. Fyra dagar med tolv elever som fått både teoretisk undervisning och praktisk träning  i vårt restaurangkök. Det är ambitiösa, målmedvetna och intresserade elever som vill lära sig. En lyx för dem att komma till Hornudden i en grupp på 12-16 elever, men även en lyx för oss att få undervisa i grupper om 4-6 elever eftersom vi delar in i tre grupper. Det blir undervisning med hög kvalitet och gruppdiskussionerna när de är fem personer blir helt annorlunda än när det är 12-16 och tänker man då på att det oftast är större grupper i skolan så blir det förståeligt att många lärare inte orkar.

Hemkunskap är grundskolans minsta ämne med 118 lektionstimmar  – totalt under deras hela skoltid! Några delar av kunskapskravet för en elev i årskurs nio som får det lägsta godkända betyget, E: ”Eleven kan planera och tillaga måltider och genomföra andra uppgifter som förekommer i ett hem, I arbetet kan eleven använda metoder, livsmedel och utrustning på ett säkert. Därutöver kan eleven föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om hur varierade och balanserade måltider kan sättas samman och anpassas till individuella behov.

Eleven gör jämförelser mellan olika konsumtionsalternativ och för då enkla resonemang med viss koppling till konsekvenser för privatekonomi. Eleven kan beskriva och föra enkla resonemang om grundläggande rättigheter och skyldigheter för konsumenter och ge exempel på hur de används i olika konsumtionssituationer.

Eleven kan föra enkla och till viss del underbyggda resonemang kring konsekvenser av olika konsumtionsval och handlingar i hemmet utifrån frågor som rör en hållbar social, ekonomisk och ekologisk utveckling.”

Hur svårt kan det vara?? Mitt svar där är som vanligt ”Det beror på!!” Om eleven hjälper till hemma med matlagning, städning, inköp mm och även deltar i diskussionerna kring samhället, jämställdhet, miljö, ekonomi och konsumtion då är det ”lätt som en plätt”. Men jag kan berätta för dig att de allra flesta gör inte det. De flesta får service hemma – av olika skäl. Det behöver inte var kört för det för vissa har fallenhet och intresse, men på den betygsskala som gäller nu (E-A) och med de betygskriterier som vi ska följa så är det väldigt få som når upp till ett A. Den hemkunskapslärare som delar ut många A i sin klass skulle jag vilja möta – för kraven är höga och många. Mycket större än de var på 1970-talet (om jag minns rätt …)

Vi kör intensiva läger. Just ingen fritid mer än rasterna mellan lektionerna så eleverna är trötta när de åker hem – det är inget viloläger … På dagens utvärdering kunde vi bland annat läsa: ”Man lär sig om hemkunskap nästan hela tiden”, ”Nu kommer jag att köpa produkter med miljömärkningar”, ”Jag lärde mig att grovt bröd också kan vara gott, som jag inte tyckte att det var innan Hornudden” och till sist ett vanligt svar :”Detta hemkunskapsläger har varit väldigt lärorikt med mycket långa dagar”.

Vad gör vi då? Vi lagar och bakar allt vi äter tillsammans. Gruppen är indelad i tre grupper och en grupp är med mig i köket där vi har 1,5-2 timmar på oss att fixa lunch, fika eller middag. I tisdags åt flera av oss våra första semlor och denna gång var det två sorter – surdegssemla och semmelwrap.

Nu laddar vi om och planerar för nästa vecka, då kommer en elev som är glutenintolerant och en som är laktosintolerant så det kommer att bli pannkakor utan gluten och laktos – på flera sätt.

Ranking och recensioner – vem kan man lita på?

Inte mycket som är nytt … Det har många av oss både läst och hört ett flertal gånger, men vissa händelser väcker mer uppseende än andra. Vissa kan konsten att få uppmärksamhet och andra förtjänar det av sig själva;).

En som kan konsten är definitivt journalist Oobah Butler, Vice magazine. Han startade en fiktiv restaurang 2017 med namnet The Shed at Dulwich med målet att bli den högst rankade hos Trip Advisor i hela huvudstaden. Det tog några månader – men han lyckades! Bästa restaurangen i London enligt Trip Advisor fanns/finns alltså inte – se filmen här. Oobah kan konsten att fejka blanda annat efter lång träning då han mot betalning skrev falska positiva recensioner åt företag som ville få fler besökare genom att komma högre upp på rankinglistor.

Inget nytt, som sagt, att man inte bara kan gå in på Trip Advisor eller andra rankingsidor och tro att man kan få veta vad som är den bästa restaurangen, hotellet eller eventet. Nu är det bevisat – allt kan vara fejk! Det gäller att var kritisk när man ska ta reda på vilket företag som är det ”bästa” för som Elle skriver ”Så hur bra är vi egentligen på att värdera vad vi ser och hör, och hur mycket låter vi oss styras av den allmänna opinionen?”  

Tänk på det när du läser recensioner. Jag har varit med om att få uppmaningen att skriva positivt om en kollega (utan att jag besökt företaget), har haft kunder som lovat att ”sänka oss” genom att skriva urdåliga recensioner, att vi fått recensioner från personer som aldrig besökt oss, har uppmärksammat när företag gjort en satsning och fått kompisar att skriva positiva recensioner och därmed klättrat i rankingen. Så funkar det och det är bara att ”förhålla sig till”, vilket ur mitt perspektiv innebär att både själv var kritisk och använda sunt förnuft när jag läser omdömen och recensioner, men även att anta och hoppas att de egna kunderna och besökarna gör detsamma.

  
Ibland undrar jag vad som får någon att skriva en recension med bedömningen 1 av 5. Kan det vara så dåligt? Det finns väl alltid något som är bra, eller? Om maten håller låg kvalitet så var säkert någon i personalen i alla fall värd en trea, eller toaletterna var rena, eller stolarna snygga … Min hypotes är att den som ger ett företag ett av fem mår inte bra. Att dessutom sätta en etta av fem möjliga utan att motivera är mer än oförskämt – tanken med recensioner är ju också att företaget ska ges tips om hur man kan förbättra och ges ingen info om vad som inte levde upp till förväntningarna så är det ju omöjligt. De personer som sätter ettor behöver säkert det för att få känna sig bättre till mods, ett sätt att avreagera sig på någon/något som man inte har en relation till och inte behöver träffa igen. Någon dag ska jag göra en vetenskaplig undersökning och få det verifierat!!!

-Om jag skriver recensioner själv?? Ja, faktiskt gör jag det. Ser det som att det är bra för mig att testa hur det är att vara på ”andra sidan” och på något sätt vara ”min egen gäst”. Tycker det är nyttigt och jag vill tro mig om att jag har förmågan att tänka mig in vad som kan ligga bakom vissa händelser – även när jag är gäst. Ödmjukhet och att försöka förstå är rätt schyssta egenskaper  – jag jobbar på att utveckla dem. Jag lämnar inte gården så ofta (håller mig gärna innanför gröna grinden) så varje gång jag är på ”utflykt” så är det ett ”studiebesök i verkligheten” och gillar jag verkligen att kolla in, hitta smarta lösningar och lära mig av andras företagande – också kallat benchmarking. Ska faktiskt på ”studiebesök i verkligheten” i kväll och kanske skriver jag en recension. Jag räknar med att det blir en rackarns positiv sådan – något annat skulle vara en besvikelse;).

OPS. Nu ramlade jag dit igen! Detta med förväntningar… brukar vara grunden till besvikelser. Jag tar om: ”Jag ser fram emot kvällen och ska ta mitt ansvar för att det blir en rackarns bra kväll. Är inte maten OK ur mitt perspektiv så får jag njuta av sällskapet desto mer”;)

Kvalitetskommunikation – en utmaning!

Härom veckan blev jag intervjuad – temat var kvalitet. Hur gör vi som är ett litet kvalitetsmedvetet företag (det var journalisten som benämnde oss så:) på landsbygden för att kommunicera till konsument vad du får för pengarna hos oss. Ingen lätt fråga att svara på. För ganska ofta känner vi att det finns stor utvecklingspotential inom det området för oss … Vi jobbar på det. Vår info på brickor och skyltar i caféet och i butiken är en början, men det är helt klart inte tillräckligt, det finns mer att göra. Facebook och Instagram är kanaler vi också använder för att ge info om vad som händer här på gården och där har vi en direktkanal till kunder och gäster.

Det jag bland annat tog upp med journalisten var är att jag är glad att det finns entreprenörer som Sara och My. De har koll, jobbar med kvalitetsråvaror och lägger ner kraft och tid på att utbilda både sina kunder och andra som följer dem på deras bloggar och Instagram. Både inspirerande och imponerade att läsa deras texter och se bilderna.

Driver du en säsongsbetonad verksamhet så är utmaningen än större. Som kund får du vad du betalar för och där gör du valet. Vill du ha lokalt, hantverksmässigt, ekologiskt så kostar det mer än det som är industriellt och oekologiskt producerat. Det är inte konstigt alls – det är en av förklaringarna till att industrialiseringen genomfördes.

Efterfrågan på premiumprodukter – både svenska och importerade ökar. Konkurrensen handlar inte längre bara om lägst pris utan numera är det ”rätt produkt till ett attraktivt pris” som gäller och det känns som om vi är på rätt väg. Fler och fler konsumenter inser att du får vad du betalar för och även att det du äter påverkar hur du mår. Kul, eller hur! Det finns en ljusnande framtid för kvalitetsprodukter – såväl småskaligt som i större produktion. Uthålligheten är utmaningen – att nå ut och nå sin målgrupp är inte alltid lätt i vårt brus av information. Överallt!

Alla lägger inte tid och kraft på att fundera på vad man betalar för, men att möta de som förstår vad som ingick i priset ger kraft. Du får upplevelsen också. Allt du ser omkring dig har kostat att åstadkomma – oavsett om det är en brygga eller en gräsmatta så finns investeringskostnader som oftast ska betalas under många år. Att skapa en avkopplande miljö tar både tid och kraft. Det är svårt att kommunicera det på ett sätt så att det tas in och skapar förståelse.

I helgen var restaurangen bokad för en födelsedagsfest då åtta kvinnor i sina absolut bästa år (40) hade skoj tillsammans under lördagseftermiddagen. Åt, drack och skrattade. När de åkte sa en av dem ”Tack för en underbar upplevelse!” Maten hade de redan berömt så att få höra detta som avslutning gav både kraft och energi att gå in i köket och diska det sista.

Jag förvånas många gånger över att det finns gäster som anser att de kan bedöma vad en flaska äppelmust eller en bulle ”borde” kosta.  Borde sett ur vems perspektiv – plånboken hos den som ska betala, produktionskostnaden eller kontot hos den som ska betala driften och investeringar? Det är så lätt att uttala sig om vad andra borde och inte borde. Det blir mycket svårare ju mer information man har.

Se dig om kring! Hur vanligt är det inte att dessa små ambitiösa caféer eller hantverksföretag startas och efter tre -fyra år så ger de upp och går tillbaka till det jobb som de några år tidigare ville ifrån. Det är skoj att se att många vill ”leva sin dröm” men det trista är att det som vi skapar med händerna aldrig är värt lika mycket som tjänster såsom konsultuppdrag eller IT-tjänster. OCH det finns ett visst genusinslag i förhållandet. Queen of Kammebornia beskrev detta så bra för några år sedan – men det gäller fortfarande! Läs hennes text så förstår du vad jag menar.

Vill vi behålla och utveckla det småskaliga mathantverket/produktion så är det viktigt att vi även skapar förståelse för vad som påverkar priserna och det kanske är bättre att äta riktigt bra producerat kött en till två gång i veckan istället för kött från djur som inte haft ett värdigt liv varje dag. Den limpa som är bakad av ekologiskt mjöl har du säkert råd att kosta på dig flera gånger i veckan – för så stor prisskillnad är det inte om du ser till vad annat kostar som inte är mat. Oavsett vad som sägs så hävdar jag att konsumenten har makt – med plånboken kan vi styra utbudet. Ingen handlare tar hem det som han eller hon vet inte säljs och ställer på hyllan.