Bloggen

AOC Hornudden

För snart två veckor sedan satt jag på en cykel på den franska landsbygden. I Bourgogne för att vara mer exakt. Här produceras flertalet av världens bästa viner och ett av de vackraste landskapen jag vet. Jag och min vän Magnus har tagit tåget in till Beaune och hyrt cyklar. På vägen tillbaka till Santenay där vi har vårt hem den veckan babblar jag på nästan konstant (så länge det inte är för brant uppför) om allt jag kan om området. Om den unika jordmånen, om vingårdarnas lutning och den rigorösa skötseln. Just den biten går inte att missa, den är alltid folk och traktorer i vingårdarna och det är sällan man ser en vinranka som är gulnad eller torr.

”Finns någon annan gröda som man lägger ned så mycket arbete på som vinrankor?” frågar Magnus mig strax efter att vi passerat ett område med extra mycket aktivitet bland rankorna. ”Nej.” svarar jag direkt. För vad skulle det vara? Här produceras världens mest åtråvärda jordbruksprodukter. Kvadratmeterpriset för åkermarken i vissa vingårdslägen ligger på samma nivå som lägenheter i Stockholm.

SONY DSC

 

Sen slår det mig. Den gröda jag jobbat mest med i mitt liv. Tomaterna. Arbetet som läggs ned på en tomatplanta överskrider med god marginal det som läggs på en vinranka.

En tomatplanta skall:

  • Plockas fri från tjuvskott en gång i veckan.
  • Släppas ned var 5:e dag.
  • Bladas ur minst var 10:e dag.
  • Plockas, varannan dag för körsbärstomater, två gånger i veckan för ”vanliga”.

Det är väldig massa jobb. Betydligt mer än som läggs på en vinranka.

SONY DSC

 

Men nu pratar vi om Hornuddentomater, självklart finns det genvägar om du inte är lika intresserad av ett perfekt resultat. I Frankrike så har du hårda lagar som bestämmer hur du får odla på en viss plats för att du skall få sätta platsens namn på produkten. AOC är förkortningen för ursprungsmärkningen och det enda än så länge skyddade svenska livsmedlet är Kalix löjrom. Fast i vårt fall så handlar det kanske mer om människorna bakom än själva platsen så något AOC Hornudden får vi nog inte se.

Ålänningar på besök

alandskaekoodlare2013-1

Här på Hornudden är ju verksamheten lite ”spretig” eller ”bred” kanske låter bättre. Många olika verksamheter ryms under samma tak och Mats bror Olle använde ordet konglomerat när han skulle beskriva vårt företagande  redan för många år sedan. Jag ska erkänna att jag var tvungen att googla på det för att förstå om det var en förolämpning eller en komplimang …

Det finns både för och nackdelar med att vi har så många delar. En fördel är att vi tycker alla delar är skoj och en förklaring är att vår starka sida än så länge inte är att välja.

En del som vi tycker extra mycket om är att ta emot studiebesök och extra, extra mycket när grupper kommer tillbaka efter några år. Som när vi fick återbesök av en grupp ekoodlare från Åland. Det var en grupp här precis innan vi öppnade gårdsbutiken och restaurangen. Vi pratade företagande, odling och om att satsa till 100%. Soile var initiativ tagare till den resan och denna gång var det Isabel som tog kontakt och planerade.

Denna gång var det en utflyktsresa och en blandad grupp med barn som kom för att se, inspireras, fråga, diskutera och utbyta erfarenheter. Några av barnen var på sin pappa om att de skulle haft badkläder med sig. ”Men hur skulle jag ha vetat det” sa pappan ” sist jag var här var det ju bara vass och sumpmark!!”.

Vi har som ett mål att alla som varit här på besök ska ha lärt sig något – fått en Aha-upplevelse. Men, vi vet också att efter varje studiebesök vi har så ger det oss idéer, insikter eller något annat som utvecklar oss som personer eller som kan bidra  till företagets utveckling. Coolt, eller hur?

alandskaekoodlare2013

Släpärter

Matsiärtåker  Kockiärtåker

Jag vet inte vilket jag tycker är roligast: att plocka eller äta släpärtor. Det kan förstås låta konstigt, (särskilt om man inte känner mig), men släpärtsplockandet har en gammal tradition här på Hornudden. Jag glömmer aldrig då Mats och jag plockade 100 kg på en dag. Rackarns vad stolta vi var när dessa ärter skickades till Årstahallen för försäljning (det var på 80-talet).

Släpärter är åkerärter som plockas innan de är helt fullmatade. De ska vara gröna, späda,  fina och eko förstås. Det är många år sedan vi odlade åkerärter och lika länge sedan vi plockade men det kändes som igår… ”Har du hinken full, Mats” kunde jag inte låta bli att fråga efter en kvart. För det är alltid tävling när vi plockar ärter. Alltid!

Denna gång hade vi vår gotländska kock Daniel med oss i ärtåkern. Han hade aldrig hört talas om släpärter och ännu mindre lagat och ätit dem. Ska erkänna att när vi förstod att denna rätt inte är vanlig på Gotland så ”bestämde” vi oss för att det är en Mälardalstradition, men efter att ha sökt runt på nätet upptäckte jag att så inte är fallet. Det krävs alltså vetenskaplig forskning för att få fram ”sanningen”.

Så förra helgen serverades släpärter med skirat smör i restaurangen och vi sålde naturella ärter i gårdsbutiken. Förvånansvärt många visste vad det är och hur man kokar dem. Vi kokade dessa ärter i 12 minuter och sen var det bara att doppa dem i det skirade smöret och dra dem mellan tänderna. En mer säsongsbetonad primör är svår att få tag i. En av ägarna till den ärtåker vi plockade på poängterade det i dag. ”Vad fort de går över” sa Håkan ”jag som hade tänkt plocka och äta nu i helgen …”. Extra snabba är de förstås när det är ett torr år som i år.

I år hann vi alltså – när det blir nästa gång får vi se.

arta

Korvproduktionen

Nu har vi gjort vår andra korv!

Att som ekologisk grönsaksodlare kliva in i restaurangbranschen är en resa som tål att berättas många gånger och vi har lärt oss och lär oss väldigt mycket. Vi har ju en stor fördel av att vi har stor koll på de råvaror vi lagar maten av och vi har ett brett kontaktnät till andra producenter. Att kunna berätta att hallonen som du får till desserten plockade vi på andra sidan viken i morse känns fint och detsamma, kanske mer faktiskt, att berätta att lamm och gris har fötts upp på andra sidan Mälaren bara några mil härifrån.

Korven då? Jo, vi är lite kinkiga och har haft svårt att hitta korv som vi gillar och känner oss trygga med så till julen 2012 gjorde vi vår egen julkorv på viltkött som vi köpte lokalt. Vi kryddade den med våra torkade örter och tyckte att det blev en helt OK korv. För en vecka sedan så tog vi kontakt med Mälarchark och frågade om de hade tid att göra en korv åt oss. De hade de och vi samlade ihop det ”korvkött” vi hade i frysen, torkade tomater natten lång och åkte till Eskilstuna på måndageftermiddagen. Då hade vi även två lådor basilika med oss.

Korvtillverkning1

I tisdags hämtade vi korven och i onsdags serverade vi den i restaurangen. Snabba beslut ger ofta det bästa resultaten, åtminstone här och åtminstone ibland;). En riktigt god korv utan vitlök och den passar så bra till färskpotatis med senapssås. Begränsad tillgång är bara förnamnet för det är en strykande åtgång på den.

Korvtillverkning2

12. Bondomelett

Del 12 av 50 i Maten som klassmarkör.

Det här projektet har många fördelar med sig. En av dem är hur det tydliggörs hur bra man har det.  Hur jag tidigare inte behövt bekymra mig över vad det jag handlar kostar och hur jag samlat på mig breda kunskaper inom mat som gör att jag kan laga bra och god mat utan att bli ruinerad eller känna mig tvungen att haka på diettrender. Jag har tidigare varit inne på att begränsningar kan vara det som öppnar upp för kreativitet och precis som att lokalt och ekologiskt så kan även en prisgräns skapa nya idéer och upplevelser. Idag gjorde jag omelett. Min mentala startbild var bondomeletterna som Ebba den äldre brukade göra, men med lite modifikationer. Under större delen av min uppväxt bodde hon i det hus som numera officiellt går under namnet Utsikten. Hon var en del av familjen och vi åt ofta tillsammans. Jag ser fram emot att göra hennes kroppkakor längre fram i bloggen och jag tror att hon skulle ha fler recept som passade bra.

SONY DSC

Bondomelett

Mat för 2,5 p, total tid ca 40 min

Ingredienser:

300g färskpotatis (29,90kr 600g, Coop)

5 ägg (3,64 kr/kg, Änglamark)

1 klick smör (84kr/kg, Arla)

1 msk dijonsenap (159,50kr/kg, Kung Markatta)

0,5 dl grädde (49,33kr/l, Arla)

0,5 purjolök (12,90 st, mathem.se)

salt

sallad till servering

Tillagning:

Vispa ihop ägg, grädde, senapoch salt. Finstrimla en halv purjolök. Har du inte kall kokt potatis från dagen innan så  koka potatis. Stek potatisen i smör och en nypa salt, är potatisarna stora (större än sockerbitar) så tärna ner dem. Stek på medelhög värme tills de är gyllenbruna. Tillsätt purjolöken och stek tills den är mjuk. Tillsätt sedan äggstanningen. Rör om tills den börjar stelna ordentligt och låt den sedan stå tills den är helt koagulerad. Börjar den bränna i botten drar du av den från plattan och ställer in den i ugnen på grill tills den är klar på ytan. Servera!

Kommentarer:

Vad kostade det?

18 spänn. På rätt sida. Men inte med mycket marginal, hade man frestats att skicka i en bit ost eller bacon så hade det vart kört.

Hur smakade det?

Klassiskt.

Vad kan förbättras?

Mer grönsaker i.

Slutsats:

Bondomelett skall vara en kylskåpsrensare för att tjäna sitt syfte fullt ut. Att koka färskpotatis för att sedan steka den för att ha i en omelett är en märklig företeelse på gränsen till perverst.