16. Mer kyckling, och skockor

Detta är inlägg 16 under projektet Ekologiskt på existensminimum för mer info, kolla in inlägget Maten som klassmarkör

På torsdag, den 6:e mars kl. 19-21, kommer jag att sitta på Mariefreds bibliotek och prata ekologiskt, mat och barn. Det är ”Den nära matens vänner ” som bjuder in och det kommer att bli en hel serie med matsamtal och föreläsningar under våren.
Det har aldrig varit någon tanke att det här skulle vara en barnmatsblogg. Men då jag gärna ser att vi äter samma sak runt bordet, både av effektivitetsskäl såväl som trevnad, så blir det bara mat som jag tror att min dotter kommer att gilla. Till min stora förtvivlan så blir hon mer och mer bestämd på vad hon gillar och vad hon inte gillar. Den senaste veckan har ”fiiiiil” varit en mindre besatthet, jag har en stark misstanke att russinen i müslin kan ha något med det att göra.
Barn är så väldigt olika och jag jag är otroligt tacksam att jag fått en som gillar att laga- och äta mat. Om jag står vid bänken och hackar lök, skalar potatis eller knådar pastadeg så kommer hon dragandes med stolen, ”Ebba åskå med!”, och trots att hon mest bara sölar ned och sinkar en i arbetet så är det väldigt utvecklande, för oss båda. Vi brukar börja på bänken alldeles intill varandra men vartefter förberedelserna fortskrider rör vi oss åt varsitt håll. Jag mot spisen och hon mot diskbänken. När man väl har provsmakat allt och pillat sönder allt som går att pilla sönder är det bästa kvar, vattnet. En diskho med några kastruller och en mugg kan hålla henne sysselsatt längre än jag kan laga mat. Ett ombyte från blöta kläder innan maten är långt ifrån ovanligt, plastgolv har sina fördelar. Hon kanske inte bidrar hantverksmässigt, men vi gör det tillsammans. Framförallt beröringen och smaken tror jag är väldigt viktigt, även om hon inte förstår det fullt ut så är transformationen från råvara till måltid en fascinerande process. Saker som smakar en sak blir en del av en helhet som smakar något helt annat.

SONY DSC

Det är inte förrän nu, när jag är förälder själv som jag insett vidden av den gemensamma måltiden som institution för uppfostran och värdegrund. Att regelbundet dela en måltid är minst lika starkt som blodsband i defenitionen av vad som är en familj, och i min värld är det runt måltider civilisationer uppstår. Hur vi äter och vad vi äter är en väldigt stor del av vår identitet och tillhörighet.
Under min uppväxt var matbordet så mycket mer, även om jag inte förstod det då så var det där beslut fattades, det var där bråk startade och slutade. Det var där vi hela tiden möttes och formades, som individer och som grupp.

Kycklingklubba med jordärtskocka och puylinser

Mat för 2 p, total tid ca 60min

Ingredienser:

0,25 påse  Puylinser, Urtekram (30 kr/st)

en nypa salt

2 kyckligklubbor  Bosarp (99 kr/kg )

en klick smör Arla (84kr/kg)

1 stor lök Änglamark (16,90 kr/kg)

0,5 påse jordärtskockor Coop (22,90)

olivolja

Tillagning:

Sätt ugnen på 200 grader.
Koka linserna enligt anvisningarna på paketet. Skrubba jordärtskockorna noggrant.
Dela löken på hälften. Gnid in kycklingklubborna med lite olja och salt. Stek kycklingen i pannan tills den är gyllene brun på båda sidor. Stek löken tills den fått färg.
Dela jordärtskockorna på hälften och stek dem i smöret tills de fått färg, placera dem i en ugnsfast form tillsammans med kycklingen. Placera högt i ugnen och rosta tills kycklingen har nått 69 grader.
Blanda allt tillsammans med lite timjan och en god olivolja, har du lite citron över kan det vara gott.

SONY DSC

Kommentarer:

Ta tillagningen med en nypa salt, i dubbel benämning, jag skrev bara ned ingredienserna och försökte komma ihåg exakt hur jag gjorde i efterhand.

Vad kostade det?

19,25 per person. På håret.

Hur smakade det?

En väldigt vegetal och rå smak, på ett bra sätt. Svårt att göra helt grusfritt. Finkänsliga bör skala jordärtskockorna.

Slutsats:

Bra mat, kanske lite torrt, en klick kräm fräsch eller något hade vart gott.

 

Comments are closed.